Ja, måndag igen. Känns trist att vara tillbaka på kontoret efter en mysig helg på landet tillsammans med min fina familj och mamma med man. Vi höststädade och käkade massor med gott. Det gjorde lite ont i hjärtat att ta in alla utemöbler och alla krukor med de döda blommorna, trots att det varit höst ganska länge nu så kom det liksom ikapp mig att sommaren verkligen är slut.

 

Juni pratar mer och mer och varje dag säger hon ett nytt ord. Hon hittar på egna ord och tolkningar av ord, såsom nappen-pappap, Juni-juju och borta-dada. Det är så gulligt! Hon utvecklas så mycket varje dag och det är så kul att få se henne bli en stor tjej.

 

Jag är så glad att hon började på förskolan redan som ett-åring. Hon har så himla kul och får verkligen göra av med all energi hon har, på ett bra sätt! Hon är så full av bus och spring i benen så det är jättekul för henne att få leka hela dagarna. Personalen är hur bra som helst och jag är supernöjd med allt! Vi lämnar Juni redan halv sju på morgonen och detta var något jag var lite orolig för, men det har ju visat sig att det funkar hur bra som helst. Har kommit fram till att det måste vara rena lyxen, Juni har drygt en timme helt ensam med en pedagog där hon får göra precis vad hon vill. Hon kan få starta dagen på sitt egna sätt i precis den takten hon vill.

 

En Ta-i-trä-grej, hon har endast varit hemma från förskolan en dag på grund av sjukdom under dessa två månder. Hoppas hon får fortsätta hålla sig frisk!